3. Bedömningskriterier

Trafiksäkerhet är ett relativt begrepp som också är svårt att väl definiera. En utgångspunkt för alla trafikanter måste vara att inte behöva känna oro för att drabbas av en trafikolycka. Beroende på vår ålder är vi också olika mottagliga för de budskap eller signaler som skapas av trafikmiljön och den passerande trafiken. Särskilt utsatta i detta sammanhang är barn på grund av storlek, olika mognadsgrad och utveckling. Under den mörkare årstiden ökar svårigheten för både bilister och oskyddade trafikanter.

För att kompensera en sämre eller en nedsatt sikt är det självklart att bilister bör sänka sin hastighet för att kunna behålla kontrollen på sitt fordon. För gångtrafikanten borde reflexer och lampor vara en lika självklar utrustningsdetalj som kan göra den egna vistelsen i mörka trafikmiljöer mer trafiksäker. I skolskjutsförordningen sägs att skolskjuts, tidsplaner och färdvägar ska ordnas så att kraven på trafiksäkerhet tillgodoses. Kraven på trafiksäkerhet behöver också beaktas när eleverna vistas på en väg eller i samband med av- och påstigning på en hållplats.

3.1 Trafikfarliga vägar

Det är sannolikt inte möjligt att fastställa någon enskild faktor som direkt ger tolkningen om att en väg kan anses vara trafikfarlig. Om den högsta tillåtna hastigheten är som mest 90 km/timmen, är det i sig inte ett tillräckligt skäl för att vägen ska definieras som trafikfarlig. Trafikmängden och även typ av fordon är inte heller unika parametrar som direkt kan innebära att en väg blir klassificerad som trafikfarlig. Vägbredd, förekomst av hållplatser och vägren, belysning, avsaknad av separat gång- och cykelbana eller dålig sikt kan var för sig inte leda till att en väg bedöms som trafikfarlig.

Alla vägar kan upplevas trafikfarliga. Det är viktigt att försöka utreda om och var det finns en förhöjd risk för att en trafikolycka kan inträffa. Inom ett tättbebyggt område finns oftast ett eller flera alternativ till den stora och mest trafikerade genomfartsvägen. Inom tättbebyggda områden finns därför normalt en möjlighet att välja en mindre farlig väg mellan hemmet och skolan. Ofta leder ett sådant vägval till en längre sträcka mellan hem och skola.

Trafiksituationen på landsbygden avviker oftast från de förutsättningar som gäller inom en tätort eller ett tättbebyggt område. De större vägarna, där Trafikverket är väghållare och övriga vägar på landsbygden, har oftast en annan standard och utrustning än de gator och vägar som finns inom ett tättbebyggt område. Gatubelysning, trottoar eller separerade gång- och cykelvägar förekommer sällan på landsbygdsvägar. Denna något sämre eller lägre kvalitet på vägens utformning bör betraktas vara normalstandard för de flesta vägar som är belägna utanför kommunens olika tättbebyggda områden.

3.2 Snö och halka – väghållningskvalité

Vårdnadshavares ansvar för det egna barnets skolväg gäller oberoende av väder eller årstid. Deras ansvar gäller således även vinterperioden då vägarna ibland kan behöva snöröjas eller halkbekämpas.

På det statliga vägnätet ansvarar Trafikverket för väghållningen. För vägar som inte är statliga ansvarar Ovanåkers kommun respektive enskild väghållare.

Eftersom snö och halka endast förekommer under en begränsad del av året, förutsätter bedömning av en vägs trafiksäkerhet att respektive väghållare har en ordnad och välskött vinterväghållning. Enbart det skäl att det finns snö på en väg innebär inte att en väg ska klassificeras som trafikfarlig. Om trafiksäkerheten nedsätts avsevärt kan detta innebära att elev under en begränsad tid kan ansöka och ges rätt till skolskjuts.

3.3 Vägar inom tätbebyggt område

Väg som är belägen inom ett tättbebyggt område ska, som utgångspunkt för en bedömning av trafikolycksrisken, värderas som att den saknar en förhöjd risk för att en trafikolycka ska inträffa.

3.4 Vägar med separerad gång- och cykeltrafik

Om det längs en väg finns en separat gång- och cykelväg ska detta i normalfallet värderas som att det inte föreligger någon förhöjd risk för att en trafikolycka kan inträffa.

3.5 Mörka gator och vägar eller socialt otrygga platser

Under den mörkaste delen av året kan en del trafikanter som går eller cyklar i mörka eller dåligt upplysta trafikmiljöer ibland uppleva en social otrygghet. Denna otrygghet ska inte förknippas med någon förhöjd risk för att en trafikolycka kan inträffa. En del elever upplever sannolikt en sådan skolväg i viss mån även som otäck. För denna typ av väg gäller föräldraansvaret. Mörka gator och vägar som upplevs som socialt otrygga platser är således inte att anse som en plats med en förhöjd risk för en trafikolycka.

Föräldraansvaret är långtgående och innefattar även att utrusta barnet med reflexväst, lampa eller annan utrustning under de mörka tiderna.

3.6 Trafikintensitet eller uppmätta trafikflöden

Antalet passerande fordon på en väg är en faktor som påverkar om trafikanter tycker en väg är säker eller inte. Uppfattningen att ju fler bilar som åker på en väg, ju farligare är trafikmiljön. Ibland är det så att en väg med en mycket stor biltrafik ofta har en god trafiksäkerhetsstandard. För att bedöma hur en oskyddad trafikant uppfattar trafiken är det viktigt att trafiken under den aktuella tiden som vägen måste användas som skolväg beräknas. Trafikverket gör trafikräkningar och utifrån dessa bedöms trafikintensiteten. Trafikräkningen ger normalt antalet passerande fordon per dygn. På vägar med få bilar finns det oftast en trafiktopp i samband med skolstart och vid skolslut. Vid en individuell bedömning ska således den trafik som eleven utsätts för, ingå som värdemätare när trafikriskerna analyseras för den enskilda eleven.