1. Hälsingegård Ol-Anders

En brunvitskyltad Hälsingegård, här startar Stora Hälsingegårdars väg och på gården finns kommunens besökscenter.

Långt tillbaka låg Ol-Anders intill Alfta kyrka men gården var en av dem som ödelades vid storbranden 1793. Tio byggnader förstördes och nio personer blev hemlösa bara på denna gård. Efter branden påbörjades genast uppbyggnaden av den nya gården, men på en ny och säkrare plats, en hög kulle i Östra Kyrkbyn. Gårdens ursprung kan genom jordeboken spåras till 1575.
Bonden Olof Andersson född 1640 förmodas vara den som gav namn till gården. Släktleden vid gården bröts efter 400 år. Nya ägare och en ny tid tog vid.

Besökscenter

På Hälsingegård Ol-Anders, som är ett besökscenter, finns mycket att se för alla åldrar, allt med fri entré.

• Information om Världsarvet Hälsingegårdar och en souvenirshop.
  
• Hälsingegård med förstukvistar i empirestil och interiörmåleri från 1848 i originalskick.
• Emigrantmuseet där du får följa Erikjansarnas strapatsrika resa från Alfta till Bishop Hill.
• Industrihistoriska museet som berättar hur ÖSA utvecklades från att vara en bysmedja till att bli ett världsledande skogsmaskinsföretag.
• Hälgegården - utställningen om seriefiguren Hälge och hans skapare Lars Mortimer.
  
• Biosfärområde Voxnadalen - utställning om ett av Sveriges sju biosfärområden.
  
• Verkstad för barnens skapande i Barnens Världsarv.
  
• På sommaren finns keramiken Caroline här i sin verkstad och butik.
  
• Café Agnes.
  Välkommen.

Medeltida Hälsingland

Redan för tusen år sedan var Alfta ett väl etablerat bondesamhälle. Det saknas berättelser från det gamla medeltida Hälsingland men det finns en isländsk saga från år 1178 då den norske kungen Sverre Sigurdsson drog genom landskapet på väg mot Norge. I Alfta mötte han ett uppbåd bönder som inte ville släppa fram den norske kungen och hans män. Det framkommer av berättelsen att Alfta vid denna tid är kristnat. Den äldsta kyrkan kan spåras till 1200-talet och avbildades genom Olof Broman i verket Glysisvallur. Alfta har kallats Hälsinglands kornbod och i början av 1600-talet betalade Alfta mer boskapsskatt än någon annan socken i Hälsingland.
Socknen sträckte sig över den hela bördiga Voxnadalen. År 1639 delades socknen.

Varför så stort?

Bönderna i Hälsingland var sedan urminnes tider den dominerande klassen i samhället. Här fanns ingen adel. De ägde själva sin jord och hade makten på gården, i byn och i socknen. Som grupp höll bönderna och deras familjer samman. Gårdarna gick i arv och så långt som möjligt giftes bonddöttrarna bort i granngårdar eller grannbyar. Släktleden kan ofta följas till 1500-talet, vilket släktdiplomen som hänger på många gårdar vittnar om.