4. Näsbyn och Långhed

Här är centrum för hälsingeböndernas storbyggande. Gårdar med upp till 400 kvadratmeters boyta, brutna och valmade tak, nio fönster på gavlarna och med sex till sju fönsteraxlar på långsidorna.

De största gårdarna

Det var bonden Olof Persson vid gården Schols i Näsbyn som startar storbyggandet i bygden. Han sneglade på bruksherrgårdarna. 1821 stod hans nya mangårdsbyggnad klar och den kom att skilja sig markant från de ålderdomliga parstugorna vid gårdarna runt omkring. Schols gav inspiration i hela socknen. De största blev gårdarna Jon-Lars och Pallars i Långhed, båda är nu världsarvsgårdar, utvalda att representera Världsarvet Hälsingegårdar.

Falurött och pastell

Den framväxande sågverksepoken påverkade byggandet. Många av husen försågs med träpanel som vid sekelskiftet målades i ljusa pastellfärger vilket ytterligare understryker herrgårdskaraktären. I hela Voxnadalen återfinns dessa pastellfärgade mangårdsbyggnader intill gårdarnas äldre rödmålade timmerhus. Husen smyckades med glasverandor och snickarglädje. Det är få platser där det finns så rik snickarglädje som i Alfta, skriver Fredric Bedoire. Några av storgårdarna som Jon-Lars och Ol-Svens i Långhed fick aldrig träpanel utan behöll det nakna rödmålade timret.

Långheds Bygdegård

I Långhed finns en vacker byggnad som används som föreningslokal, det började för 100 år sedan, det var då en samlingslokal för Nykterhetsrörelsen.

Idag är det Långheds Bygdegårdsförening som driver verksamheten. De anordnar årliga marknader, musik, sång och teater evenemang samt många olika kurser och aktiviteter.
Föreningen har renoverat köket och installerat en vedeldad bakugn även en ugn för att baka utomhus. De jobbar i projekt för att utveckla kulturarvet, gemensamt för alla åldrar och kulturer. Mer information finns på föreningens webb. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Skogen skiljer socknarna åt

Efter Långhed fortsätter vägen över Vinberg mot Vängsbo. Den går genom den skog som skiljer socknarna Alfta och Ovanåker åt, en gränssten från 1927 utmärker sockengränsen. Vägen är en urgammal färdväg men vissa avsnitt har genom åren förbättrats och förändrats. På höjdlägena kan man blicka ut över Hälsinglands vida skogslandskap och blånande berg, en vidunderlig vy över älven och odlingslandskapet.