Med hästar som livsstil

Det måste sägas! Ia och Gordon utgör en bländande, mäktig duo när vi möter dem utanför Edsbyns ridklubbs stall. Min överdrivna respekt för hästar till trots faller jag pladask när Gordon puffar på mig med sin mjuka mule efter att ha blivit mutad med en morot.

Eftersom jag inte vet någonting om hästsport, hur går det till? Köper man en häst med bra gener eller handlar allt om träning?

– Jag köpte Gordon på hästnet. Uppfödarens namn kändes bekant och det visade sig vara ett dödsbo. Jag har själv ridit in Gordon och han är min absoluta nr 1! Min sambo Peter frågade en gång var han låg i ranking i förhållande till mina hästar och jag kan säga att han inte har tagit sig förbi Gordon, skrattar Maria.

Jag får veta att Gordon är en SWB (Swedish Warmblood)-häst som mäter 182 cm på höjden och att han är född 2012. Maria har en bakgrund inom landslaget i dressyr och 2022 vann Maria och Gordon Lövsta Future Challenge för unga hästar i Friends Arena. Efter vinsten blev Gordon skadad under en period men nu har han repat sig och ingår i landslagstruppen.

När jag var riktigt liten lekte jag- och byggde stall

Hur kommer det sig att hästar och dressyr blev ditt liv?

– Det är det roligaste som finns och redan när jag var riktigt liten lekte jag- och byggde stall. När jag har fritid över idag ägnar jag stor del av den tiden åt att rida mina egna hästar, så det är min livsstil.

Jag frågar Maria vad som händer om hon blir sjuk och jag förstår av svaret att det helt enkelt inte finns utrymme att bli det. Under samtalet förstår jag också att Maria tillbringar stor del av sin tid på andra orter, dels som tränare och dels på landslagsläger och tävlingar. Så ter sig livet med den iögonfallande fagre Gordon.

Innan Maria började arbeta på heltid med hästar var hon NO- och mattelärare på Alftaskolan och Maria uttrycker en stor tacksamhet mot både Ovanåkers kommun som arbetsgivare och Edsbyns ridklubb som förening.

– Att jag kan ha mina hästar här på Edsbyns ridklubb är en förutsättning för mig som privat ryttare. Det, och att Ovanåkers kommun beviljade mig tjänstledighet i två år för att få möjlighet att testa om det var möjligt för mig att ägna mig åt det här. Jag minns att Ovanåkers kommuns sponsring i samband med ett landslagsmöte en gång för väldigt längesedan fick större fokus än de som sponsrade kända ryttare som Peder Fredriksson och Malin Bayard med betydligt högre summor.