Miljöbalken

Miljöbalken (SFS 1998:808) är kärnan i Sveriges miljölagstiftning och berör dig som företagare. Det är du som verksamhetsutövare som har ansvaret att kunna visa för tillsynsmyndigheten att du följer hänsynsreglerna i miljöbalken.

Vad handlar i korthet hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken om?

1 § Den omvända bevisbördan
Du ska kunna visa att du följer hänsynsreglerna i miljöbalken. Tillsynsmyndigheterna behöver inte visa motsatsen.

2 § Kunskapskravet
Det handlar om ditt ansvar för att hitta lösningar på olika problem och att du inte kan förvänta dig att tillsynsmyndigheterna tar över ansvar eller anger nivåer på t.ex. försiktighetsmått. Du ska också känna till hur verksamheten sköts och hur den påverkar miljön och människors hälsa.

3 § Skyddsåtgärder och försiktighetsmått
Det handlar om att vidta de åtgärder och mått och steg som behövs för att du ska kunna skydda miljön och människors hälsa. Det räcker med att besvär riskerar uppstå för att du ska vara tvungen att vidta åtgärder. Sysslar du med verksamheten yrkesmässigt ska du använda bästa möjliga teknik.

4 § Lokaliseringen
Lokaliseringen ska vara lämplig i sig, men också den lämpligaste av flera olika alternativ. Platsen för din verksamhet ska vara vald så att du kan uppnå ändamålet med din verksamhet med minsta intrång och besvär för människors hälsa och miljön.

5 § Hushållning och kretslopp
Det handlar om att använda energi effektivt och att hushålla med den. Det kan handla om att återanvända eller återvinna material och andra resurser eller göra detta möjligt.

6 § Produktval
Det handlar om att byta ut kemiska produkter eller biotekniska organismer mot sådana som är så ofarliga som möjligt. Bryter du mot regeln riskerar du böter eller fängelse.

7 § Skäligheten
Det går ju någonstans en gräns där marginalnyttan för miljön inte uppväger kostnaderna för dina skyddsåtgärder eller försiktighetsmått. Du ska i sådana fall kunna visa att ett krav blir orimligt att ställa.

8 § Stoppregeln
Det handlar om när din verksamhet, trots skyddsåtgärder m.m. orsakar besvär av väsentlig betydelse för miljön och människors hälsa. Då måste det finnas särskilda skäl för att du ska få arbeta med den. Detta gäller såväl ny som befintlig verksamhet.

9, 10 §§ Regeringen ger tillstånd. I vissa fall kan regeringen ge en verksamhet tillstånd trots att besvär kan komma att uppstå.

Miljöbalken 26 kap 19§

Denna paragraf gäller för var och en och så snart man gör något som riskerar att orsaka besvär eller skada på människors hälsa och miljön. Man kan säga att alla verksamhetsutövare berörs av denna paragraf. Om du inte har tillstånd eller andra myndighetsbeslut som reglerar er verksamhet kan du checka av er egenkontroll mot de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken.

Förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll (SFS 1998:901)

Den som arbetar med yrkesmässig verksamhet som är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt 9 kap och/eller 11-14 kap miljöbalken omfattas dessutom av denna förordning och ska, förutom kraven i 26:19 miljöbalken, även uppfylla de mer preciserade kraven i denna förordning.

Allmänna råd (NFS 2001:2) om egenkontroll

I de allmänna råden finns Naturvårdsverkets tolkning av den lagtext som riksdag och regering beslutat om i miljöbalken 26 kap 19§ och förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll. De allmänna råden är inte rättsligt bindande, som miljöbalken och dess förordningar, men kan ge er stöd och hjälp vid utformandet i ert eget arbete med egenkontrollen.

Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2000:15) om mätningar och provtagningar i vissa verksamheter

Dessa föreskrifter är viktiga att känna till och berör en del av egenkontrollen. Förenklat kan sägas att det visar hur, var och på vilket sätt mätningar, beräkningar och provtagningar m.m. ska ske vid tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter.